Idag ska tjejerna sjunga singstar och mysa. Eftersom jag inte fått gjort något vettigt skolarbete idag, förutom att snacka på seminarium nu i ett par timmar så kommer det bli en kväll hemma framför datorn och mina texter som är halvfärdiga. Vänsterarmen hänger inte riktigt med när jag skriver på tangentbordet eftersom det känns som att ha rejält grym träningsvärk i överdelen av armen (sviterna efter sprutan i tisdags) att jag har huvudvärk är nog också därifrån eller dålig sömn. Att jag känner mig opepp på det mesta beror troligen på annat. Hur mycket man än försöker vara positiv finns det dagar som det inte går att låtsas, även om man vill även om det är trevligare för andra och även om jag är ganska bra på det annars så går det som sagt inte att dölja. Men det är nog ganska nyttigt att släppa fram de andra känslorna ibland också. Det mörka längst in. Även om det alltid finns de som har det värre så blir jag ofta lättad när jag ser mäniskor (som jag alltid sett som drivna, glada, positiva och fulla med glädje) vika av och visa sitt rätta jag, alltså våga visa annat än en positiv glädjefasad. För det finns annat bortom fasaden. Att det faktiskt inte är helt hundra även för de som verkar ha det så bra och verkar vara så perfekta kan jag se som en typ av lättnad. Inte att jag missunnar någon att vara glad. Mer det faktum att det är mänskligt att inte vara det hela tiden.