karinspenna

Han är den som håller mig sällskap när jag ska plugga. (Oavsett klockslag)
Han är alltid mjuk och len och puffar på mina kalla fötter med sin mjuka varma nos.
Han lägger sig mellan fötterna och bryr sig inte om ifall de är för kalla eller varma (vem behöver tofflor?)
Han ställer sig på bakbenen och spejar när jag har skrivit/ritat för länge och tvingar mig att komma ner på golvet eller ta upp honom i famnen så han kan se skärmen och äta smulor från köksbordet.
Han äter upp alla hårda smulor från mina eviga knäckemackor som ramlar på golvet.
Han gör små lustiga skutt och hopp i luften som får mig att skratta muntert för mig själv.
Han stampar hårt i marken när han hör tidningsbudet.
Han tvättar sitt ansikte på sötaste sättet på jorden.
Han hoppar in i sin höpåse och när han sitter där och tuggar nöjt med söt min och halvslutna ögon blir jag så varm i kroppen.
Han ger mig ingen respons på mitt arbete, (men det gör inget.)

Imorse höll han mig sällskap under 4 timmars skrivande imorse och det är inte första gången kan jag säga. 

Här är han i egen hög person.

Får jag presentera min Frasse: