karinspenna

Jag hade kunnat skriva flera hundra sidor. Knappa på tangentbordet till solen går upp och förbi det. Men just nu fixar jag inte det. Det är slut mellan mig och min pojkvän, sambo, vän och kärlek sen 4 år. slut.
Tårarna trillar. Samtidigt som jag också kände det på mig så tänker jag ändå på allt vi skulle gjort, som vi ville. Jag tänker på alla fina stunder och på hur kul vi har haft. Allt spelas upp som filmer i motljus och jag gråter ännu mer. Jag känner mig värdelös, lurad och samtidigt ångerfull. Kunde jag gjort något annorlunda? Hur ska jag någonsin kunna öppna mig så för en annan människa? och hur i hela friden jag ska kunna leva utan honom?

Jag läser Sandras text för att inte känna mig ensammast i världen. Bitvis ger hon så träffande beskrivningar att man ryser.