karinspenna

Ibland vet man vad en låt heter men vet inte artisen. Ibland är det tvärtom. Men sen kan det vara så att man hört strofer ur en låt under flera år. Men aldrig hittat den. Efter idogt letande faller den i glömska tills man råkar höra den igen. En sådan låt har jag haft. Den har förföljt mig i år. Männsikor har bett mig nynna på den men det har  inte gått, minns inga textrader för att den knappt innehåller några. Senaste gången jag hörde den var i förra veckan när jag tittade på ett sammandrag från nobelfesten och så spelades den plötsligt. Direkt kastade jag mig ner vid datorn och försökte på alla sätt hitta denna mystiska låt. Idag satt vi och grupparbetade med ett projket vi håller på med i skolan. Plötsligt spelar en av killarna i gruppen DEN låten på spotify. Äntligen.

Den är rätt enformig och inte alls världens bästa. Jag kommer säkert tröttna. Men just nu blir jag så inspirerad av den.
Den skulle kunna spelas på gitarr, den skulle kunna vara bakgrundslåten i en enkel hemmagjord film med fina foton som svävar förbi, den skulle kunna spelas på piano, den skulle kunna bli en ringsignal eller finnas på mobilen så jag kan bära omkring den för nu när jag äntligen fångat den släpper jag den inte ifrån mig.

Youtubeklippet nedan är mixat lite men ganska fint ändå.
Finast är dock den här versionen på Spotify.

Gifter jag mig någongång i framtiden ska den vara med, texten är mer än passande.




Godnatt.