Dagen D.
Wihoo! Den här dagen har jag räknat ner till i ett halvår. I helgen var jag på strålningsbehandling i Lund. Mycket blandade känslor i helgen. Även om jag gråtit och skrattat (mest skrattat) så känns summan av kardemumman bra. Jag måste berätta om min kära rumskompis, vi hann prata en del eftersom vi gjorde behandlingen samtidigt och fick vara i samma rum över helgen för att inte utsätta andra för strålning. Vi var rätt lika fastän några år skiljde oss. Hon hade för det första samma sorts sjukdom på samma sida och hade gjort samma ingrepp. Hon berättade om sin mani att göra listor. -Är det något du är osäker på så gör listor på för och nackdelar. Det kan hjälpa till att förstå, komma till insikt, fatta rätt beslut.
Sen har mina underbara vänner tok-smsat och ringt så jag har knappt hunnit läsa de böcker jag hade med eller se de serier jag hade med.
Jag har också kommit underfund med vilka som verkligen är på min sida och krigar och inte bara säger saker med tomma ord som ändå inte betyder något när det verkligen gäller. Som verkligen bryr sig och inte är fejk utan som verkligen är äkta äkta äkta. Tack fina, ni vet vilka ni är!
Jag lyste när hon berättade. Det är ju precis så här jag jobbar (eller jobbade)
Det är så mycket lättare att se saker när man ser dem på papper. Svart på vitt. Att skriva ner varenda liten ilsken ond sak och numrera dem, upptäcka att det inte tar slut. I takt med att pappret fylls av alla små elaka saker så töms hjärnan på samma saker.
Jag har faktiskt tappat mig själv det senaste året kanske ännu längre och det handlar inte bara om att skriva listor!
Jag har suttit fast i en bubbla. Den bubblan är jag på väg att ta mig ur, ytterligare ett steg är taget och jag är så stolt och så är det så skönt att andas frisk luft igen. Kanske var det strålningen som fick den sista delen av mig på rätt väg. Det onda och dumma har strålats bort. Jag har liksom fått en till start. Fritt fram för ärlighet, lycka och massa skratt. Oavsett beskedet på torsdag (om jag ska göra om behandlingen eller ej) så vet jag att jag inte får tappa mig själv igen på det sättet.
Det är så mycket lättare att se saker när man ser dem på papper. Svart på vitt. Att skriva ner varenda liten ilsken ond sak och numrera dem, upptäcka att det inte tar slut. I takt med att pappret fylls av alla små elaka saker så töms hjärnan på samma saker.
Jag har faktiskt tappat mig själv det senaste året kanske ännu längre och det handlar inte bara om att skriva listor!
Jag har suttit fast i en bubbla. Den bubblan är jag på väg att ta mig ur, ytterligare ett steg är taget och jag är så stolt och så är det så skönt att andas frisk luft igen. Kanske var det strålningen som fick den sista delen av mig på rätt väg. Det onda och dumma har strålats bort. Jag har liksom fått en till start. Fritt fram för ärlighet, lycka och massa skratt. Oavsett beskedet på torsdag (om jag ska göra om behandlingen eller ej) så vet jag att jag inte får tappa mig själv igen på det sättet.
Sen har mina underbara vänner tok-smsat och ringt så jag har knappt hunnit läsa de böcker jag hade med eller se de serier jag hade med.
Jag har också kommit underfund med vilka som verkligen är på min sida och krigar och inte bara säger saker med tomma ord som ändå inte betyder något när det verkligen gäller. Som verkligen bryr sig och inte är fejk utan som verkligen är äkta äkta äkta. Tack fina, ni vet vilka ni är!
Kommentarer
Postat av: Mika
Härligt att höra!!!!
Ibland behövs det en massa skit för att allt ska bli bra(bättre?) och man ska inse vad man egentligen har och kan!
Många kramar till dig!
Postat av: Nina
ÄRLIGT ÄR HÄRLIGT!!! Tack för att du finns och är så bäst på alla sätt (L)
Postat av: Cecilia
Skönt att höra, babe! kommer sakna dig i veckan, men vi hörs ändå hoppas jag :)
Trackback
